Tio Grand Prix-segrar, 26 pallplatser och 14 pole positions. Två andraplatser i VM, 1971 och 1978. Ändå är det inte statistiken som gjort Ronnie Peterson till den mest omtalade svenska föraren i Formel 1:s historia, utan sättet han körde på: bilen i sladd genom kurvor där andra höll den rak, och en hastighet som gav honom epitetet Superswede i den internationella motorsportpressen.
Han hann aldrig bli världsmästare. Karriären slutade på Autodromo Nazionale Monza i september 1978, i en olycka som förändrade Formel 1:s syn på sjukvård vid banan.
Vem var Ronnie Peterson?
Bengt Ronnie Peterson föddes den 14 februari 1944 i Nikolai församling i Örebro. Fadern Bengt var konditor och konstruerade tävlingsbilar åt sonen, modern hette Maj Britt. Sonen började i formel K, alltså karting, och tävlade där mellan 1962 och 1967.
Steget vidare gick via Formel 3, där han körde mellan 1966 och 1969 och blev svensk mästare både 1968 och 1969. Det var i den klassen han fick sitt internationella genombrott och kontraktet som tog honom till Formel 1.
Snabbfakta
- Fullständigt namn: Bengt Ronnie Peterson
- Född: 14 februari 1944 i Örebro
- Avled: 11 september 1978 i Milano, Italien
- Nationalitet: Svensk
- F1-karriär: 1970 till 1978
- Stall: March, Lotus, Tyrrell
- Starter: 123
- Segrar: 10
- Pallplatser: 26
- Pole positions: 14
- Snabbaste varv: 9
- Karriärpoäng: 206
- Bästa VM-placering: Tvåa 1971 och 1978
- Smeknamn: Superswede
March-åren: från debutant till VM-tvåa
Peterson debuterade i Formel 1 1970 med March och tog inga poäng under den första säsongen. Året därpå kom genombrottet.
Säsongen 1971 gav 33 poäng och en andraplats i VM bakom Jackie Stewart. Peterson vann inget lopp det året, men samlade pallplatser med en bil som inte var fältets bästa, och etablerade sig som en av de förare stallcheferna ville ha. Det var under March-åren han etablerades internationellt som Superswede.
1972 blev ett mellanår i en March som tappat mark. Efter tre säsonger lämnade Peterson stallet.
Lotus 1973 till 1975: de sju första segrarna
Flytten till Lotus inför 1973 gav honom för första gången en bil som matchade hastigheten. Den första Grand Prix-segern kom i Frankrikes GP 1973, och innan säsongen var slut hade han vunnit ytterligare tre lopp: Österrike, Italien och USA. Fyra segrar på en säsong räckte till tredjeplats i VM med 52 poäng, bakom stallkamraten Emerson Fittipaldi och mästaren Jackie Stewart.
1974 följde tre segrar till: Monaco, Frankrike och Italien. Det gav 35 poäng och en femteplats i mästerskapet. Säsongen därpå tappade Lotus konkurrenskraft rejält och Peterson fick inte en enda pallplats.
March och Tyrrell: åren mellan Lotus-perioderna
Peterson återvände till March under 1976 och vann Italiens GP samma år, på samma bana som två år senare skulle bli hans sista.
1977 körde han för Tyrrell och stallets sexhjuliga P34. Säsongen gav sju poäng och ingen pallplats. Det var ett av karriärens svagaste år, och det såg ut som om hans bästa tid låg bakom honom.
1978: comebacken i Lotus
Inför 1978 kom Peterson tillbaka till Lotus, som byggt den markeffektsbil, Lotus 79, som skulle dominera säsongen. Kontraktet gjorde honom formellt till andreförare bakom Mario Andretti.
Han vann Sydafrikas GP och Österrikes GP och låg tvåa i VM när fältet kom till Monza i september. Kombinationen av årets snabbaste bil och en förare i toppform gjorde att titelchansen fanns kvar matematiskt, samtidigt som stallordern skyddade Andrettis ledning.
Alla tio Grand Prix-segrar
| År | Grand Prix | Stall |
|---|---|---|
| 1973 | Frankrikes GP | Lotus |
| 1973 | Österrikes GP | Lotus |
| 1973 | Italiens GP | Lotus |
| 1973 | USA:s GP | Lotus |
| 1974 | Monacos GP | Lotus |
| 1974 | Frankrikes GP | Lotus |
| 1974 | Italiens GP | Lotus |
| 1976 | Italiens GP | March |
| 1978 | Sydafrikas GP | Lotus |
| 1978 | Österrikes GP | Lotus |
Monza den 10 september 1978
Peterson skadade sin Lotus 79 under träningen. Stallets enda tillgängliga alternativ var en Lotus 78, alltså föregående års modell, eftersom reservbilen av den nyare typen var byggd för den betydligt längre Andretti. Han startade alltså loppet i en bil som varken var hans egen eller årets modell.
Vid starten prejade Riccardo Patrese ofrivilligt James Hunt, vars bil slungades in i Petersons Lotus bakifrån. Bilen träffade barriären och fattade eld. James Hunt och Patrick Depailler var de som drog ut Peterson ur den brinnande bilen.
Han var vid medvetande hela tiden, och det var efter en diskussion med honom som läkarna utförde operationen. Röntgen visade omkring 27 frakturer i ben och fötter. Vittnesmål från olycksplatsen har senare beskrivit hur banans sjukvårdsorganisation var underdimensionerad, och sportens dåvarande medicinske delegat Sid Watkins prioriterade först Vittorio Brambilla, som fått en huvudskada och bedömdes vara i akut livsfara.
Peterson opererades på Ospedale Niguarda Ca’ Granda i Milano. Under natten utvecklade han en fettemboli, en propp av fettvävnad som förts ut i blodomloppet från frakturerna i samband med ingreppet, följt av njursvikt. Han förklarades död klockan 9.55 på morgonen den 11 september 1978, 34 år gammal.
Mario Andretti vann världsmästerskapet den säsongen. Peterson blev tvåa med 51 poäng, postumt.
Arvet
Ronnie Peterson är fortfarande den mest framgångsrike svenska föraren i Formel 1. Av de tio svenskar som startat ett Grand Prix är han den ende som vunnit fler än ett lopp, och de tio segrarna står sig som svenskt rekord snart femtio år senare.
Hans död fick konsekvenser långt utanför Sverige. Sid Watkins arbete med att bygga upp en professionell medicinsk organisation vid banorna, med läkarbil, standardiserad utrustning och krav på sjukhusberedskap, tog fart under åren som följde. Den moderna F1-sjukvården är i hög grad ett svar på olyckor som den på Monza 1978.
I Almby i Örebro restes en staty av honom 2003, och i motorsportsverige lever smeknamnet Superswede vidare som en beskrivning ingen efterföljare gjort anspråk på.
Familjen
Peterson var gift med Barbro Peterson, som avled den 19 december 1987. Paret fick dottern Nina 1975.
Källor
Uppgifterna i den här profilen bygger på Wikipedias svenska artikel om Ronnie Peterson och den engelskspråkiga motsvarigheten. Där källorna anger olika VM-placeringar för mellanåren 1972 och 1975 har uppgiften utelämnats i stället för att återges som säker. Vill du läsa om alla svenskar som kört Formel 1 finns en samlad genomgång i vår artikel om svenska F1-förare.